Lynxen.blogg.se

Detta är en sak som hände mig för kanske en månad sen och tycker det är fortfarande jätte jobbigt att tänka på. Nu när ni läser detta kanske ni inte tycker att det är någon big deal, men för mig är det fortfarande jätte jobbigt att prata om.

Jag hade precis kommit ner till stan från skolan och skulle åka hem, det är en busschaufför jag har åkt med tidigare och vi har suttit och pratat om film, musik och tatueringar m.m. och denna dagen är precis som vanligt vi sitter och pratar om olika Si-fi filmer och vi närmar oss min busshållplats. Chauffören vet vart jag bor och vet vart jag ska av så jag slipper trycka på stop-knappen. När jag har tagit min väska och min jacka som ligger på sätet bredvid mig och jag gör mig redo för att hoppa av ger han mig en lapp samtidigt som han säger: hör av dig någon gång när du har tråkigt! Jag registrerar inte att det är hans nummer jag har fått förrän jag är halvvägs in på vår gårdsplan. Jag blir direkt äcklad. Alla tankar börjar snurra inne i huvudet "Vad menade han med det?" "Varför gav han mig sitt nummer?" osv.. Jag låser upp dörren och går in, lägger lappen på bordet och försöker inte tänka mer på det samtidigt som jag har en extrem känsla av obehag i magen. Min yngsta storebror och han kompis kommer över och jag berättar vad som har hänt och de försöker skämta bort det, men jag har fortfarande känslan av obehag inom mig.
Mamma kommer hem och jag skämtar med att hon kanske vill ha en busschaufförs nummer och berättar sedan att jag fått detta nummer, mamma vet precis vem busschauffören är och tror först att jag skojar med henne. Då berättar jag hela historien och hon blir stött åt mina vägnar. Några dagar senare tar hon upp denna händelse med Chaufförens kollega samt vän. Som sedan försvarar chauffören och säger att han bara försökte bli vän med mig, att han gör så och har blivit vän med en gammal klasskamrat till mig från högstadiet på samma sätt. Chaufförens kollega frågar mamma sedan om vi vill att kollegan ska ta upp det här med chauffören och mamma ger ett rakt nej och berättar sedan att hon vill prata med mig om hur vi ska göra. För detta hände faktiskt mig! Och dagen efter mamma hade pratat med kollegan så sitter mamma på föreläsning/Utbildning på stats i Vxö och jag ligger hemma för jag är ledig. Jag hör hur det ringer på telefonen. Halvvaken, kl 10 på förmiddagen, svarar jag i telefon och det visar sig att vara chauffören som hade ringt och ville få tag på mamma men fick tag på mig stället och börja med att säga : Hej Det är **** här, jag har precis fått en utskällning och det med att jag gav dig mitt nummer, jag har bara goda intuitioner med det, inget annat. Jag, med gråten i halsen, försöker svara för nu kände jag mig ännu mer utsatt än innan, han hade mitt hemnummer. Efter att ha lagt på och gått tillbaka till mitt rum mådde jag extremt dåligt och grät för kändes som mitt fel. Efter jag hade lugnat ner mig och låg i sängen och kollade på film ringde Mamma för han hade tydligen fått hennes mobilnr, och ringt henne två ggr och skrivit ett långt sms. Där han hade förklarat för mamma att han hade fått tag på mig och sedan berättat samma sak som han gjorde för mig, men som sagt mamma ringde mig och frågade hur jag mådde. och för att vara riktigt ärlig minns jag inte så mycket från det samtalet. Sen dess, i nästan en månads tid, när jag stått och väntat på bussen fram och tillbaka till skolan har jag varit rädd och nervös över att det ska ha varit chauffören som har kört. jag kan jag erkänna att jag fortfarande är livrädd när jag väntar på bussen.

Ni som har orkat läsa igenom detta tycker kanske inte att det var så obehagligt som jag upplevde det, men det beror kanske för att vi har olika bakgrunder.

Detta berättade jag för att jag behövde få ut det. Att få berätta, vad som hände mig en helt vanlig dag när jag var på väg hem.

Jag lever! *storförvånadgubbe* bara mycket i plugget atm..

Sitter hemma, andra dagen utan nikotin, det dåliga självförtroendet tittade fram precis. men började träna idag. +1! kollade igenom gamla bilder. börjar funderar på ett ex, varför det egentligen tog slut, jag minns inte ens hur det tog slut. tror inte att jag vill uppleva det heller för den delen för jag var så fruktansvärt förälskad i personen. nå ja, vi går vidare. Det är snart halloween. det är alltid kul! Bara att det kommer ju folk till festen som jag inte klarar av just nu.. Jag måste ifrån Växjö.. Men nej, jag är fast här i två och ett halvt år till.. Sen drar jag till Göteborg, vare sig ni vill eller inte..
Men nu ska jag nog gå och träna igen, Fettet ska bortom jag så ska träna sjuttioelva ggr om dagen! Hej då!